Jobbigt

Tycker inte om att ha en ångestkänsla i magen när jag tänker på att det är jobb imorgon. Just nu känner jag bara för att skita i det men det kan jag ju inte göra. Känslan har suttit i sen en av mina chefer talade om för mig att jag var tvungen att visa mera av mina kunskaper och strategier som jag lärt mig på utbildningen för att arbetslaget skulle känna att jag var till nytta. Efter ett sånt samtal går man knappast med lätta steg till jobbet. Biter ihop på jobbet fast inuti känner jag mig både ledsen och värdelös. En ljuspunkt på jobbet är mina kollegor som vet om vad chefen sagt och stöttar mig, tyvärr jobbar dom inte på min avdelning men jag får ju iaf träffa dom en snabbis då o då. Dom på min avdelning har jag inte ens orkat prata med om detta för är det så dom känner så skulle dom aldrig erkänna det face2face, för att dom inte vill såra. Hoppas av hela mitt hjärta att jag kan få tag på ett annat jobb inom skolans värld till i januari eftersom jag är osäker på om jag får fortsatt på nuvarande iofs så är jag osäker på om jag vill vara kvar där men om jag inget annat får så .....

Tankar

Att jobba som resurspedagog o ha hand om en elev är jobbigare än man kan tro. Har nog kommit fram till att jag vill jobba med det jag är utbildad till lärare.