Saknar mina vänner de som alltid funnits där, vissa dar mer än andra men saknaden efter er finns där inne hela tiden. Ni som känner mig, ni som vet vad jag känner när jag inte kan sätta ord på mina känslor själv. Er som jag alltid kunnat vända mig till vare sig jag mått bra eller dåligt, ni som kunnat och kan än idag ringa mig vilken tid på dygnet det än må vara. Önskar att jag bara kunde kila över till någon av er o få en stunds skitsnack om allt o inget o bli på bättre humör. Men så är det tyvärr inte så jag får bara bita ihop o gilla läget. Att skriva av mig så här kan ju kanske lätta lite på tanketrycket... Miss u my friends ❤
