För två år sen vid den här tiden låg jag i sängen och vred och vände på mig (så gott det gick 😉) av nervositet och rädsla och förväntan inte minst. Visste ju att på morgonen skulle jag till förlossningen och bli igångsatt. Kan än idag komma ihåg känslan av fjärilarna i maggropen, paniken i bröstet och alla de tankar man hade.
Nu är det dags att pussa på mina små älsklingar och ta o sova. God natt världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar