Besviken...

Det är ju redigt irriterande att cheferna sitter o säger till mig att dom stöttar mig och vill att jag ska klara av jobbet och samtidigt kunna återhämta mig. Detta sa dom till mig i början av veckan och igår så upptäcker jag att det finns en tjänst ute som inte kan vara någon annan än min, tack för den kniven i ryggen liksom. Det som känns värst är att dom inte pratat med mig om det alls inte nu heller. Snacka om att man känner sig fucking avsågad vid fotknölarna. Man börjar ju fundera på om man skulle ta o söka ett annat jobb... trivs ju iofs med kollegorna osv men att känna sig så värdelös som jag gör just nu kan inte vara ett steg i rätt riktning mot ett bättre mående.
Nu ska jag njuta av helgen och göra en tårta till lillen som fyller 3 på måndag men ska firas på söndag. Tur att man har sin familj iaf som finns där i vått och torrt.